Tid.
Vår hjärna har både förmågan att föreställa sig men den kan även komma ihåg saker som hänt. Vi föreställer oss framtiden och vi kommer ihåg dåtiden, det viktigaste glömmer vi nästan bort och det är nuet. Nu är inte i framtiden och man kan inte heller gå tillbaka i tiden för att ändra något just nu men våran hjärna insisterar att få föreställa sig eller komma ihåg. Tid utgör ett bekymmer för så otroligt många men ändå så spelar denna illusion så otroligt stor roll människors liv. Den används för att komma fram på rätt ställe vid rätt tillfälle, för att planera saker i framtiden och den används för att minnas vad vi gjort genom att räkna ut tidpunkten då en händelse ägde rum. Nuet glöms helt och hållet bort och det är väldigt lätt att tro att man är sitt tänkande om då och framtid, men vi är egentligen fullt kapabla till att bara existera i nuet där tankar inte har någon plats. I nuet finns ingen oro om framtiden, inte heller finns det någon i dåtiden som man, i sina tankar, argumenterar med i nuet. Det är och lugnt och stilla, allt är vad det är och allt får vara precis som det är.
Hur många nätter har man inte legat sömnlös på grund av att man grubblat på något som hänt tidigare? Händelser som kanske gjort en sårad flyger nu omkring som minnen i huvudet och man försöker ändra utgången, man försöker laga sitt ego genom att tänka fram vad man egentligen skulle ha sagt vid händelsens tidpunkt. Det går inte ändra något som redan har hänt och definitivt inte genom att tänka på samma situation igen fast med en annan utgång. Man har upplevt det där en gång redan och man har känt de känslorna den händelsen skapade, ingen mening att grubbla på det då man mest troligt sliter upp samma känslor som man hade då. Att förlåta personen och framför allt förlåta sig själv kommer laga det som en gång blev trasigt, att ligga med elaka tankar om en förfluten händelse kommer bara få en att uppleva fler händelser med samma typ av känslor inblandande.
"Att tänka på någon du inte gillar och försöka såra denna människa i dina tankar är som att själv ta gift och förvänta sig att den andra personen ska dö" - Buddah
Det här citatet berättar precis vad jag menar, den som tar mest skada utav att tänka elaka tankar om någon är en själv. Det är en själv som tänker tankarna, personen man tänker på är mest troligt inte ens medveten om att man tänker dessa tankar och tar därför ingen skada utav dem.
I nuet är man fri från självhat, fördomar, orohet och alla andra negativa tankar man går omkring med dagligen. Om man lägger sin fokus på att försöka känna en kroppsdel så som ens händer så är man i nuet, om man följer sin naturliga andning så är man i nuet och om man känner vinden mot sin kind är man även då i nuet. Att hamna i ett stadie där man är i nuet, där inga tankar filtrerar, så kan man få uppleva saker på ett helt annat sätt oavsett om man upplevt samma händelse flera gånger om. Vinden känns annorlunda, träden upplevs annorlunda till och med känslan av att ha strumpor kan vara helt fantastisk. Det blir helt enkelt som att vara ett barn och uppleva allting för första gången igen och man blir helt tagen utav den mest enkla händelsen.
När man är sysselsatt med något som man finner ytters roande, till exempel när man umgås med sina vänner eller varför inte när man läser en spännande bok, så kan tiden uppfattas som den går mycket fortare än vanligt. Dock så märker man oftast inte det förns efter sysselsättningen är över och man inser att man helt och hållet har varit uppslukad av sin aktivitet. Skulle man ha ständigt kollat på klockan så skulle den gått exakt lika fort under hela denna period utan att vi uppfattat att tiden gått fortare än vanligt. Vi känner oss väldigt glada, lugn, upprymda, älskade och så vidare, stadiet i vårat sinne är balanserat på ett naturligt vis och vi försöker inte ständigt kontrollera allt som händer med eller omkring oss.